Kosta-Lessebo järnväg (KLJ)

 Kosta-Lessebo Järnväg (KLJ)
Ett småländskt glasbruks transporter – konservburkar, konstglas och trävaror

GLASBRUKETS BANA, MED ANSLUTNING TILL TVÅ ANDRA JÄRNVÄGAR
PÅ 1880-talet behövde Kosta glasbruk förbättra sina transporter. Dess direktör Axel Hummel anlade en järnväg till Lessebo station vid Karlskrona-Växjö Järnväg. Den skulle bara transportera brukets gods, därför byggdes den med skarpa kurvor och branta stigningar. Snart växte efterfrågan på transporter, och efter ombyggnad öppnades järnvägen 1891 för allmän trafik. Hummel ville förlänga banan mot nordost till Östersjöns kust, men fick bara koncession (tillstånd) till Målerås station på Nybro-Sävsjöströms Järnväg. Trots förlängningen förblev banan främst brukets transportapparat och persontrafiken var begränsad. Sträckan till Målerås trafikerades mindre, den till Lessebo gick med vinst. 1931 lades därför trafiken ned på den förlustbringande delen till Målerås. 1934 upphörde all persontrafik och i maj 1948 även godstrafiken.
Direktör Hummel var KLJ:s trafikchef de första tio åren. Han drev parallellt sin Jernvägsbyrå i Stockholm, som marknadsförde det så kallade Kostasystemet. Även Kosta Gjuteri & Mekaniska Verkstad, som byggde vagnar åt flera småjärnvägar, var hans initiativ. 
Fyra ånglok stod för dragkraften. Det fanns tre stora personvagnar och ett sextiotal godsvagnar, varav cirka femton täckta. Brukets råvaror och färdiga produkter – vardagsvaror och konstglas – var en viktig del av godset, virke från Lessebo pappersbruks skogar en annan. 

Boken om KLJ - Kosta- järnväg


Glas var anledningen till att järnvägen byggdes, både färdig produkt och råvaror transporterades. Glasbrukets första år var 1741 och transporterna av färdiga produkter var ett stort problem. År 1874 öppnades Carlskrona-Wexiö järnväg och Kosta –Lessebo färdigställdes 1891 och därmed kunde transporterna av färdiga produkter förenklas. Järnvägen beskrivs ingående, från början med hästbana,  med förlängning till Målerås. En utförlig linjebeskrivning samt en liknande om den rullande materialen och om trafiken. Människorna bakom järnvägen beskrivs inkl jägmästare Hummel som försökte sälja ”Kosta-systemet” till fler järnvägsbyggare.