Munkedals järnväg (MJ)

Det bohuslänska pappersbrukets järnväg hade sin bästa tid på 1950-talet

SEXTIO SMALSPÅRIGA ÅR FÖR BRUKET
MJ var Munkedals Bruks järnväg. Bruket tillverkade papper från 1873 och den viktigaste marknaden var England. Till en början transporterades papperet med häst och vagn, senare på vagnar efter ett ångdrivet landsvägslokomotiv, en lokomotor. Järnvägen öppnades 1895, var 5,6 km lång och slutade vid hamn i Gullmarsfjorden. Trafiken bestämdes av brukets behov, men normalt hade tågen också en personvagn. MJ var lönsam långt efter att övriga 600 mm-banor lagts ned, men på 1950-talet byggdes banan om till normalspår.  

De första åren hade MJ två ånglok, godsvagnar och en personvagn. Fordonsparken kompletterades successivt, ofta genom köp från andra 600-banor: På 1930-talet anskaffades ett motorlok för växling, efter andra världskriget behövdes tankvagnar för transport av olja.

Linjen följde Munkedals- och Örekilsälvarna och var flera gånger utsatt för översvämningar och ras. Från början av 1900-talet mötte MJ normalspåriga SJ i en gemensam station där mycket gods lastades om. Bruket ägde en ångbåt, S/S Munkedal, som transporterade gods och passagerare Munkedal – Göteborg till krigsutbrottet 1939.

Här i Mariefred finns två av MJ:s personvagnar och en tankvagn i trafik, och dessutom banans lilla dieselmotorlok MUNKEN..

Boken om Munkedals Järnväg

Grunden för järnvägen är transporter till och från Munkedals pappersbruk och till djuphamnen, Munkedals hamn. Till hamnen gick färdiga produkter och på returen huvudsakligen insatsprodukter till papperstillverkningen. Boken inleds med en beskrivning om Bohuslän och Munkedal samt om bygget av järnvägen. Där inträffade i början en hel del ras vid besvärliga passager med granit och lösa lerjordar därpå och Örekilsälven som ibland gjorde nya foror. En utförlig linjebeskrivning samt om rullande materiel och slutligen om hur trafiken bedrevs. Järnvägen byggdes om 1954 till normalspår eftersom man hade nått kapacitetstaket för smalspåret. Detta gjorde att man slapp dyrbar omlastning. I hamnen hade man investerat i en oljedepå och där krävdes det stora tankvagnar.